Vojne vojne vad mina bihåller värker... Asjobbigt. Att jag inte kan lära mig att snyta ut skiten i näsan än att dra in de igen.

Hur tusan va de nu man mobil-bloggade?

hur frustrerande är det inte när paniken kryper under skinnet? du känner att du mår bra. är hyfsat pigg. men ändå är det något som är fel. fan. det är verkligen pain in röven alltså. hade en panikångest i måndes natt. men det är ju snart en vecka sedan. kunde inte ångesten ha gått över sen? aja, mitt liv är lite konsigt mellan varven. bara till att gilla läget och se glad ut. det är väl så man säger...





va uppe och spydde i natt. mitt illa mående kommer och går. Daniel sa vid frukosten, "jag hörde dig i natt". tänkte bara "åh fan, me dessa tunna väggarna som är här i huset så är det inte så konstigt. kan ju inte smyga med något". men det va faktiskt skönt att få upp det som gjorde mig äcklad i natt. bara det inte fortsätter. dock har jag samma klump i mig nu som i natt, vätskas i munnen. wtf är mitt problem?

Tog mig en välförtjänt sovmorgon och en halv skön dusch (fast inte i min egen dusch). Sen när frukosten hade kommit ner och lite kaffe ovan på det så tog jag min en längre promenad med "Nisse" och hundarna. Skönt faktiskt. Men blev lite lökig. Fy tusan va klibbigt det är ute.
När ska vi få våra riktiga smällar? Är det bara skåne som ska få dom säg? hm. Är rätt brarädd för åskan så vill gärna inte ha den...men just nu känner jag bara GE MIG ÅSKA!!!

Jag har autismspektrum störning och add. Man ska då inte säga att livet är lätt för det är det inte. Och jag är sjukt stolt över Daniel som orkar leva tillsammans med mig. För det är humörsvängingar, temprament, panik/ångest,  missförstånd, depressioner. Ja det är väl bara lite av som han får stå ut med. Men han säger att han älskar mig lika mycket för det ändå. Men det är bara det dåliga som jag tog fram nu. Sen finns det en del fina, söta sidor hos mig med. Det är inte bara det negativa men ska höja upp. Är väl bättre att höja upp de ljusa och positiva om en. Hm. Vad kan det positiva om mig vara då... Fuck jag kommer inte på något. Illa illa. Får nog ta och fundera lite, eller till och med be moderna min om att lägga fram lite ljusa sidor eller fråga Daniel...hm... Fundera först och fråga sen...
Jag är mig själv. Och det är inget som går att ändra på. Jag kan faktiskt inte rå för min sjukdom. Vet en och annat plus många till som inte klarar av att umgås med mig eller som inte kan förstå vissa saker. Och som sen också tror att jag spelar på min sjukdom. Sry svenska folket. Jag spelar inte på något, eller jo på sätt och vis men det jag spelar på spelar all andra också på. Livet, för livet är väll ett sorts spel? Eller är jag helt ute och trampar på djupt vatten? Att försöka leva är ett sorts spel kan jag tycka, vi är ju ibland och trampar på den röda tunna linjen på att falla över. Jag är mig själv och det kan ingen ändra på. Take it ore leave!



Idagens läge så äter jag medeciner var dag för att hålla humöret så jämt som möjligt. Och det funkar faktiskt bra. Tar längre tid mellan gångerna då jag faller ner i den djupa gropen som är så jobbigt att ta sig ur. Har fått gå en rätt lång väg för att komma dit jag befinner mig i dag. Har inte varit så jäkla lätt. Mycket tårar och häftigt temprament och tjurigheter...men nu...nu så är läget faktiskt stabilt.
Självskadebeteendena har försvunnet. Tankarna finns där tyvärr men gör aldrig något.
Mitt så kallade nya liv har räddat mig från mitt "förra" liv kan man säga. Daniel och barnen har lyft upp mig. Mina Flickor finns hos mig 27i7. Mamma och mina 2 syskon accepterar mig för den jag är (tror till och med att jag börjar vinna deras förtroende igen). Livet är på rätt väg och det känns sjukt bra.
Det har tagit rätt lång tid för mig själv att bara inse och acceptera min sjukdom. Börjar komma till den ljusa sidan nu där jag gillar läger och lever livet som alla andra (fast på mitt sätt, typ).








Att leva med diagnos eller att ha diagnos är inte så lätt alla gånger. Ingen person är den andra lik. Alla är vi olika, tacka fan själv för att vi är det! Men sen kan man fråga sig vem är egentligen normal? Finns det någon som är normal? Vad är normal? Dumma frågor kanske, men min mamma säger att det inte finns dumma frågor... Tror faktiskt att det är så att Alla har någon form av diagnos. Finns ingen som är helt "Frisk" eller vad man nu ska säga.. Det är i alla fall det jag anser. Det kanske är så att jag och alla andra som har diagnos är dom som är Friska och Normala. Medans dom som är odiagnotiserade är "sjuka" och "onormala". Sug på den tanken ni, och säg mig sen vad du/ni tänker...

---

Stämpla mig inte nu bara för att jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle. Men jag lovar er att jag är lika mycket värd som alla andra.

Förkylningar har inte gett med sig så jättemycket. Men nu kan jag iaf andas lite smått ifrån näsan. Hosta har jag, ja tusan, ont ända ner i tårna när jag hostar. ("Råkade" skämma Daniel när jag hostade i morse, hihi. Fast fick en lätt smäll av honom, hm.) Flottig och svettig är jag från topp till tå. Nästan så jag längtar efter en dusch. Men vill inte duscha här, hemma hos svärföräldrarna, vill duscha hemma. Längtar hem lite... Frossa & svettig. Aprit? Nja.

Hoppas att detta jobbiga mående är försvunnet till Måndag!

Ligger nu i sängen med laptopen i knät och tycker lite synd om mig själv.
Rivjärn i halsen, evigt stopp i näsan (inte bara att det är stopp i näsan de rinner dessutom) och sen är jag kalas trött från topp till tå. Gnäll gnäll gnäll. Kan andra gnälla jag minsann jag också gnälla. Så gnäll gnäll gnäll...

Bland de första jag fick höra av Daniel i morsa va att jag hade snarkat så mycket att jag råkat väcka honom. Hoppsan. Fast, vad gör de, han snarkar som fasiken me...så vi låg nog mest och snarka i kapp.


BTW, ni vet inte något bra kureringtips mot elendiga sommarförkylningar?

Hemma, äntligen hemma från en hel dag ute i de gröna och sköna (skånelandet). Varit en dag som man sent vill sudda ur huvet. Mycket djur att kolla på. Fint väder hela dagen (i alla fall tills vi skulle köra hem, för då kom regnet). En hel del bilder blev det med...vill ni se? Om inte så får ni blunda, för i nästa inlägg kommer lite bilder från dagens djur. Allihop från Skånes Djurpark.

Äsch tusan. Strax för mig och mitt rivjärn till hals att borsta tanden i munnen och pinkelinka brudarna, för att sedan hoppa i bingen. En dag i morgon med seni. Och vi ska ju som sagt på utflyckt, ända ner till Höör och gå på Skånes djurpark. Tjooho. Där har man inte varit sen...hm...barnsbenliten eller något. Något att se fram i mot med andra ord. Ska bara försöka lämna rivjärnet i halsen hemma. Brudarna ska vi tippa av hos min älskade mor som sagt. Tacka något riktigt smarrigt för denna kvinna. Hon ställer upp! Älskar min Mamma!!!

Ikväll med det LOST med min käreste. Fått hem säsong 5 (dock utan text, med de får gå ändå).

Känns faktiskt lite som ett rivjärn i halsen på mig idag. Inte alls gott gott. Sen på köpet så är humöret långt nere bland rötterna i gräset. Eller inte hela tiden faktiskt, men de pendlar något jobbigt mycket.
Hallå ångest, trevligt att du hälsar på. Bah! Vill bara dra något illa luktande och skit gammalt över mig. DÖÖÖÖ, är mitt ord till mig själv. DÖÖÖÖ tjockis DÖÖÖÖ.
Vad har jag nu lyckats göra för att jag ska må så här? Mensen som är på ingång? Fan att jag föddes till fruntimmer. Kunde väl ha fått kuk i stället. Slippa PMS och mens och allt annat som man får genom lida som dam. "Fitta fat kontrabas", som morsan brukar säga. Fast kanske inte i ett sådant här sammanhang. Hm. Aja, nu ska vi försöka släppa de här med ångest. Inte lätt. Absolut inte lätt! Bara så ni vet!

Natten till i dag va jobbig. Täppt i ena näseborren, rivjärn i halsen och sedan ångest och svårt att andas mellan varven. Skit svårt att somna. Varför jag har ångest osv vet jag inte. Men det är ju klart att man inte kan veta det alla gånger. Något som bara kommer och sedan inte vill gå. Fuck fuck fuck! Hoppas verkligen att denna natten blir mycket bättre. Håller tummarna sjukt hårt. Pigg och glad som ett kexchoklad vill jag vara i morgon. Utflyckt med Familjen ner till Skaune, skicka av Flickorna i halv fart hos morsan innan vi ska bege oss lite längre ner. Tror jag ska försöka slänga av ångesen där med..hm..

Får lite ångest över att Daniel är på städhumör medans jag inte alls är på något humör för något. Fan fan fan.
Han plockar, tvättar, diskar och lite till. Hållt på hela dagen mer eller mindre. Vad har jag gjort egentligen? Typ nada och ännu lite mer nada. För...långpromenad med doggarna och handla i Alvesta räknas inte till mycket (tycker jag, eller).

Ojoj, nu har jag fixat ihop lite pizzabullar inför utflyckten. Trött. Hur jag nu kan vara det efter att inte ha gjort så mycket. Eller joo egentligen har jag ju gjort de. Varit igång rätt bra hela långa dagen. Så jag har nog lite rätt att vara trött efter allt när jag tänker efter.

Men att det ska vara så svårt att få tag i engång pipeter till linserna visste jag fasiken inte. Synsam i Alvesta hade det inte. Specsavers i Hässleholm hade det inte. Är det verkligen bara Synoptik som har det? Orkade inte köra in till stan bara för att köpa det (när jag va i Alvesta). Så fick bli en flaska linsvätska och linshållare bara för detta. Attans. Så nu måste jag lägga linsvätska  från specsavers på minnet. Hur ska detta gå?

Nu har kidsen anlänt. Middagen har kommit i magen. Och dags att gå ner i tvättstugan innan man ska ta tag i disken så att man kan ta och röja undan för att kunna baka.

Blir att baka pizzabullar inför veckans utflyckt. Tror jag slänger ihop en liten kaka när jag ändå är i gång (eller om jag ska vänta med det tills i morgon..hm..) En sak i taget i alla fall.

Sitter och spanar boende till Kolmården. Inte det lättaste. Vill ha en billig plats med 4 bäddar. Hyfsat nära till Kolmården. Hm. Kanske att vi har funnit en plats, en camping. Men får se. Ska kolla runt lite till.
Vet ni något som ni kan rekomendera. Hojta till då! Snälla...
Åker upp nästa gång vi har barnen. Vecka 31.

Haft en sjukt bra helg ska ni veta! Tummen långt upp till de blå!!
Bilder kommer i morgon. "Info" kommer i morgon (för er som är nyfikna, annars är det bara till att skita i att läsa).

Blev inte någon lägenhets inspektion idag...fuck fuck fuck...men i stället så blev vi ett matbord rikare. Och det är ju alltid något bra. Eller?


Hoppas att kunna kolla lägenheten i veckan. Håller tummarna.

Det är inte kul att gå in på nät-tidningarna och läsa dagens nyheter längre. Knappt så att det är kul eller spännande att köpa tidningen och läsa den bara. Man mår så dåligt. Man börjar bli mörkrädd för världen...
2-åring som blev på körd, 7-åring som blev mördad, 18-årning mördad, 72-åring på körd, det är ju bara en liten del av alla mord man ser och läser om i tidningar (den senste tiden).

Vart är vårt sverige på väg? Vad är det för fel på dagens människor? Mördar, misshandlar, psykar, mordbränder, ja rubb och stubb som aldrig förr känns det som. Man börjar fasiken bli rädd.