Va ju inte alls på gott humör igår som sagt. Och när karln min kom hem från tandläkaren så måste han ha märkt detta. Så mot kvällens ände efter att jag hade varit ute me flickorna så hade han haft lite lite lite fuffens för sig. Fixat kvällskaffet, lagt ut små pilar från hallen in till storarummet och på soffbordet så låg där en lapp med dom underbara orden "Jag Älskar Dig Rebecca" och ett stort hjärta. Fy tusan vad glad jag blev. Det värmde långt in i mig.
Lite knäpp är han, den där Daniel. Men ack så mycket jag älskar den tokstollen. Han vet hur han ska få mig att le och bli glad på nytt.