...JAG ÄLSKAR DIG...


I mellan åt så känner jag mig så sjukt jävla rädd. Rädd för att bli lämnad. Rädd för att inte vara älskad. Rädd för att göra fel. Rädd för att inte räcka till. Finns faktiskt mycket rädsla i mig. Och "tänk om"...jag kan gå och fundera mycket när jag har för mycket tid över (vilket jag har väldigt ofta). Analysera.

---

Just nu går jag och är mest rädd för att...tänk om... Usch jag vet inte. Mår illa. Vill gråta. Skrika. Dra mig i håret. Tala om att jag är rädd för att mista honom.
Sagt det så många gånger innan. Jag älskar honom verkligen. Undra om han vet om det. Undra om han älskar mig lika mycket tillbaka. Tänk om han inte gör det. Vad händer då?
Har en stor klump i magen när han nu ska åka iväg med jobbet på en weekend ner till Helsingborg för att gå på någon show. Han och typ ca 49 andra arbetskamrater. Fan. Kommer ha as ont i magen. Fan fan fan, börjar nästan lipa av bara tanken. Sprit & fylla. Ja, man vet aldrig... Tänk om det händer något. Borde inte tänka så, det är ju för tusan en vuxen karl.
Hoppas att han är lycklig med mig. Och att hans ord inte bara är ord utan känsla med. Att han inte gör något dumt. Att han älskar mig. Det är verkligen skit jobbigt. Fan fan fan. Tänk om...man bara kunde släppa denna rädsla och få må bra.
Jag vet att hans ord är värdefulla. Men är rädd att dom bara är tomma. Jag Älskar Dig!

---