hur frustrerande är det inte när paniken kryper under skinnet? du känner att du mår bra. är hyfsat pigg. men ändå är det något som är fel. fan. det är verkligen pain in röven alltså. hade en panikångest i måndes natt. men det är ju snart en vecka sedan. kunde inte ångesten ha gått över sen? aja, mitt liv är lite konsigt mellan varven. bara till att gilla läget och se glad ut. det är väl så man säger...





va uppe och spydde i natt. mitt illa mående kommer och går. Daniel sa vid frukosten, "jag hörde dig i natt". tänkte bara "åh fan, me dessa tunna väggarna som är här i huset så är det inte så konstigt. kan ju inte smyga med något". men det va faktiskt skönt att få upp det som gjorde mig äcklad i natt. bara det inte fortsätter. dock har jag samma klump i mig nu som i natt, vätskas i munnen. wtf är mitt problem?